När Recafè stängde erbjöd sig Massimo att skjutsa oss till ett dansställe och vi kunde ju inte tacka nej till den servicen. Det visade sig dock att han hade sin bil hemma så han hoppade upp på sin vespa och åkte hem och hämtade sin bil... vilken kille... hur ofta händer det att folk är så himla trevliga och hjälpsamma. En stor nackdel var dock att han inte kunde ett ord engelska.. man blir ju alltid lite konfunderad när man träffar en 25-åring som inte kan engelska, men vi klarade oss rätt bra på kroppsspråk och Alejandros spanska. Vi behövde inte vänta mer än 10 min så dök Massimo upp med sin bil.. kändes helt klart overkligt. Påminn mig om jag stöter på några turister här i Malmö så måste jag vara så här trevlig och hjälpsam mot dom.
Väl i Massimos bil frågade han om vi inte ville åka ut till stranden i stället. Vi hade faktiskt hört av Ahmed innan att alla Romare åker ut till stranden för att festa, annars hade man kanske kunnat börja ana oråd när en främling vill ta oss med till stranden :) Vi kände oss dock trygga när vi hade Alejandro med oss så vi tackade glatt ja till att åka till stranden som låg 2,5 mil utanför Rom. Väl framme var det fullständigt tjockt med Italienare som dansade i sanden, inte en turist syntes till så det var jäkligt coolt. Dom hade t o m riggat upp ställningar med färgade strålkastare så det kändes som ett riktigt disco och musiken var blandad och bra, fattar ni att dom spelade Moonlight shadow med Mike Oldfield.. har inte hört den sen jag var liten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar